Igelkotten - försvinner den från vår landsbygd?

Under mötet den 5 maj redovisades igelkottens situation i Sverige. Några av Europas främsta experter beskrev igelkottens biologi, populationsutveckling och möjligheter att göra praktiska åtgärder i landskapet för artens bevarande.
 
Fakta om igelkottens biologi
En igelkotte behöver en boplats varje dag året om. Under året använder en igelkott olika typer av boplatser. Igelkotten gillar även att byta boplatser under året. I huvudsak bygger igelkotten sin boplats av fallna löv eller gräs. Den kan även gräva ut boplatser ur en mosstuva. Det är viktigt att boplatserna är någorlunda ostörda. Igelkotten kan vandra långa sträckor. En hanne vandrar normalt 2- 3 kmunder en natt på jakt efter mat eller en hona. Honorna är ganska stationära under parningssäsongen, efter parningen kan en hona vandra 0,5- 1,5 kmper natt på jakt efter mat.

Faktorer som kan bidra till igelkottens tillbakagång
En ökad fragmentering av landskapet med fler och större (bredare) vägar och en ökad trafikmängd innebär en större barriär för igelkotten och begränsar individers möjligheter att röra sig i ett område. Trafikdöd är också en faktor som påverkar igelkott populationen. I Storbritannien uppskattas andelen trafikdödade igelkottar till 18 % av den totala igelkottpopulationen varje år.
 
Förändringar i användningen av landskapet, med ett ökat industriellt jordbruk leder till ett mer homogent landskap och en generell minskning av den biologiska mångfalden i landskapet. En ökande användning av konstgödsel tillsammans men även minskningen av våtmarker i landskapet leder till minskat antal ryggradslösa djur som igelkotten kan äta.

När vi blir allt bättre på att städa våra trädgårdar och parker från löv och kvistar försvinner igelkottens möjligheter att skapa boplatser. Igelkotten behöver en boplats varje dag hela året inte bara för att övervintra.

Igelkottar utsätts ofta för rovdjur t.ex. räv, grävling. Det djur som igelkotten har störst problem med är grävling. Forskning från Storbritannien visar att områden med ett tätt bestånd av grävling i stort sett saknas igelkottar och vise versa. I områden där grävling finns igelkottar ett mycket mer skyggt beteende och ogillar att passera över öppna ytor.
 
Klimatförändringar kan också de vara negativa för igelkotten t.ex. genom ett torrare klimat.
 
Vad kan myndigheter och forskare göra för att hjälpa igelkotten

• Öka möjligheten för igelkottar att röra sig över barriärer t.ex. genom bättra passager över större vägar.
• Skapa fler småskaliga jordbrukslandskap och införa kantzoner runt jordbruksmark med buskar och träd.
• Öka allmänhetens medvetande om igelkotten och vad de behöver.
• Skapa nya våtmarker.
• Storskaliga försök med återinplantering igelkottar
• Undersökning om miljögifter kan vara en bidragande faktor till igelkottens tillbakagång.

Vad kan du göra för att hjälpa igelkotten

• Spara lövhögar i trädgården så att igelkotten har material att bygga boplatser av.
• Stängsla inte in trädgården så att igelkotten inte kan komma in till trädgården.
• Har du skogsmarker, lämna då gärna kvar grenar och annat när du röjer skogen.
• Kontakta kommunen om du sett en igelkott den senaste tiden.